Varför har du skrivit den här boken?– För att dokumentera och förstå den resan vi gjort på Green Cargo i hela sin komplexitet. Att se den ur ett strategiskt perspektiv för när man är mitt i arbetet ser man inte allt man gör och har inte tid att resonera så mycket om det.
– Men förutom att förstå det själv så ville jag också utveckla mina tankar kring varför vi gjort vad vi gjort och dela med mig av det.
Vilka är de viktigaste lärdomarna du vill förmedla?– Jag har velat bidra med både det teoretiska och det praktiska så jag har bjudit in 19 personer som fått lyfta fram sina bidrag till att den digitala resan möjliggjorts. Så att man kan koppla ihop teorin och praktiken och beskriva sådant som varför vi demokratiserade dataanalysen eller hur vi implementerade arkitekturen. Det handlar också om hur jag kommer fram till beslut – om en drivkraft att ta risker och hur jag använder den.
– Att lyssna på medarbetarna och ta tillvara deras kompetens är avgörande – de hade bromsats tidigare och inte fått göra något.
Du har tre principer för ledarskap som du beskriver – vilka är de?– Den första är autonomi – man ska vara autonom så mycket som man kan – som individ eller team eller bolag. Man ska tänka autonomt när man bygger applikationer och talar med leverantörer. Det andra är accountability – vi måste våga alla ta betydligt mer ansvar och inte sätta medarbetarnas mål. Förändring bygger på deras drivkraft.
– Den tredje principen är tillit, för om man ska våga ta ansvar och ta autonoma beslut så ska jag som chef se till att man inte blir straffad när det går snett. Det handlar främst om att bidra med coaching och stöd och skapa nödvändiga förutsättningar för en lärande organisation. Allt detta är ganska fundementalt för mig som person så exempelvis har jag gett ut boken själv i stället för att ta den enkla vägen via ett förlag som var intresserat. Jag vill vara autonom och ärlig.
Hur lång tid tog det att skriva boken?– Det tog 15 månader. Jag gick upp klockan sex varje lördag och söndag och skrev i några timmar.
Vad var svårast med att skriva den?– Oj, mycket. Det är svårt att bli en bra författare och det kräver oerhört mycket disciplin. Det hade varit enklare att inte gå upp klockan sex varje helgmorgon. Man är också sin egen värsta kritiker – jag har plockat bort 400–500 sidor. Det var också tufft att bestämma att nu är boken klar för den är ju aldrig klar.
– Det var också svårt att våga hantera komplexitet i huvudet som man vanligtvis inte klarar av och temat – composability, jag vågar mig inte på ett svenskt ord – är svårt och något det inte refereras till. Men nu är jag expert på det. Åtminstone tror jag det, efter mer än tusen timmars research och skrivande och oändliga timmar när hjärnan var aktiv 24/7. Och att sammanfoga det globala perspektivet, kultur, ledarskap, data, förändring, det agila, det gamla, det nya, disruption och innovation är inte lätt. Men allt det finns i min bok.
Med sin bok Digital composable enterprises vill Ingo Paas hjälpa beslutsfattare och ledare att skapa bättre förutsättningar för att öka den digitala motståndskraften och för de kommande vågorna av digital disruption. Förordet är skrivet av Johan Magnusson, professor vid Institutionen för Tillämpad IT på Göteborgs universitet, och föreståndare för Swedish center for digital innovation.
Möjlig att sätta samman av självständigt utvecklade komponenter. Översätts till komponerbar på svenska. Termen används om mjukvara som har utformats för att kunna kombineras med annan mjukvara utan särskilda åtgärder eller modifieringar. Det används också om systemutveckling baserad på redan existerande tjänster och programmeringsgränssnitt. Resurserna kan vara både interna och externa. Utvecklaren skriver bara den kod som behövs för att knyta samman resurserna. Ordet komponerbar används också om hårdvara i motsvarande betydelse: enheterna ska kunna kopplas samman direkt på ett ändamålsenligt sätt. I Ingo Paas definition omfattar komponerbarhet hela bolaget och handlar främst om att skapa digital motståndskraft.